Jag glömmer aldrig den där dagen i början av juli. Solen strålade och jag trodde att det skulle bli en vanlig arbetsdag. Jag hade jobbat som installatör i över tre år och det kändes som att jag hade sett det mesta – från butiker med nya kaffemaskiner till restauranger som ville ha något unikt i sitt utbud.
Den här dagen var inget undantag... eller så trodde jag. Min kollega, Johan, och jag staplade in allt vi behövde i bilen – verktyg, reservdelar och självklart själva kaffemaskinen, en stor, glänsande pjäs som skulle bli stjärnan i en nyöppnad takterrass.
När vi kom fram till platsen var det som att kliva in i ett annat universum. Utsikten över staden var fantastisk, men vi hade ett jobb att göra. Det var varmt, och jag kände hur svetten började rinna i nacken när vi gjorde oss redo för installation. "Skämtar de med oss eller?" frågade Johan när han såg de branta trapporna mot taket. "Det här är ju som att bestiga Everest!"
Vi skrattade och började bära upp grejerna. Den första trappan var okej, men den andra... ja, vi fick stanna flera gånger för att hämta andan. Jag kommer ihåg hur vi kämpade, den tunga maskinen i min famn, och hur musiken från en fest på takterrassen hördes tydligt. Det var en surrealistisk kombination av hårt arbete och feststämning.
När vi äntligen nådde taket, var jag bortom mig av lättnad och utmattning. Utsikten var vacker, men åsynen av själva arbetsplatsen gjorde att jag tappade hakan. Det var en stor takterrass med en milt sagt extravagant inredning. Men det bästa av allt? Gästerna kände knappt till att vi var där – vi var bara skuggan av det som snart skulle bli deras favoritplats.
Med adrenalinet pumpande släppte jag ner maskinen på marken, och det var nästan som att jag hade fått en ny livsvisdom – till och med en enklare installation med fokus på kundservice kan bli något speciellt när man least kan förvänta sig det.
Vi satte igång med installationen, och det blev snart tydligt att det här inte bara var en enkel uppgift. Det uppstod problem, som typiska kablar som inte passade och en manual som kändes mer som ett mysterium än en hjälp. "Tror du att de kommer att förstå hur viktig den här maskinen är?" sa Johan och kämpade med att få en skruv på plats. "Jag menar, tänk på alla dessa kaffekoppar de ska servera!"
"Ja, men de har bokat en DJ till i kväll och jag tror att de hellre vill ha sitt kaffe än att vi står här och svettas!", svarade jag, skrattade och kände hur pressen i bröstet lättade något. Kunderna, de ville ha en perfekt upplevelse, och vi var där för att leverera just det. Det är dessa moment som gör att jag älskar mitt jobb; att kunna vara en del av något större, att arbeta med teknik och nästan dagligen lösa problem.
Efter några timmar av felsökning och justeringar var vi äntligen klara. Kaffemaskinen stod där, glänsande och redo att användas, och vi kände oss som hjältar. Plötsligt kom en av servitörerna, en kvinna vid namn Emma, och med ett stort leende sa hon: "Vad skulle vi göra utan er? Jag kan inte vänta med att se vad ni gjort!" Både Johan och jag log tillbaka, nöjda med resultatet – både av installationen och av upplevelsen.
Och när vi sedan tog en stund för att njuta av den fantastiska utsikten, förstod jag hur viktigt det var med detaljerna i det arbete vi gör som installatörer. Situationen var oväntad och utmanande, men också fylld med skratt och gemenskap. Det var först efteråt jag reflekterade över att ingen dag inom installationsbranschen egentligen är den andra lik. Varje projekt, varje kund och varje lösning ger nya insikter och lärdomar.
I slutet av dagen var vi trötta men glada. Jag tjänar ungefär 32 000 kronor i månaden som installatör, vilket jag anser är mer än rimligt för att få göra något jag älskar och för en stadig efterfrågan på jobb inom installationsbranschen. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna och en känsla av att jag verkligen bidragit till något speciellt. Den där dagen i juli? Den fastnade i mitt minne, som många andra dagar i yrket, men den kunde jag aldrig ha förutspått.
Nu ser jag fram emot nästa utmaning, vad det än kan vara. Kanske blir det en ny installation. Kanske ett nytt problem att lösa. Även om jag aldrig riktigt kan veta vad som väntar, vet jag att varje dag som installatör är ett nytt kapitel i en berättelse jag inte vill sluta berätta.